Vi firade våren med en rakubränning. Solen sken och vädret var milt. Nyanlända lärkor hängde i luften och kollade in oss. -Men hur gick det??
Vi insåg när vi väl var igång -att det var en vääldigt vindstilla dag. Det brukar inte fungera alls då.

Ser ni hur det flammar eld inte bara längst fram vid inmatningen, utan även på sidorna, lite längre fram mot själva ugnen? Vi har borrat lufthål, plus att vi har öppnat skorstenen en del för att luft lättare ska ta sig in i skorstenen. Det ena lufthålet på ugnen stängde vi igen, den ställde mest till det, men det andra funkade bra efter ett tag. Då drog den in extra syre och lågan fladdrade inte ut -utan processen gick in i kammaren. Resultat -det funkade jätte-bra!

Vi fick njuta av glasyrer som man inte kan få på nåt annat sätt. Det krävs aska, eld och oberäknelighet. vår rosa rakuglasyr drog ihop sig så spännande och den mörkröda kanten i ovankanten är en kopparglasyr. I en vanlig el-ugnsbränning hade den randen snällt blivit grön, men här har det blivit en syrereduktion och då blir kopparglasyren istället röd.

Aska och eld sprutar in på godset när det står i ugnen med glasyren lys-röd och mjuk. Det blandar sig med glasyren. Man skrubbar allt noga efter bränning, allt är täckt med sot, men det ni ser på bilderna här, är det som är stabilt i glasyren. Det var en så följsam bränning. Det var väldigt lite som gick i sönder. Glasyrerna smälte ut bra och mycket fick spännande effekter.

några reliefer, djurmasker. Se på ansiktena hur väl man ser hur de har legat i ugnen! hur askan har bildat mörkare prickar och ytor.
Det här gav mersmak!