Vi börjar oftast nytt år, med en lång meditation på 10 dagar. Skönt, behövligt, men det tar sin tid att komma på spåret igen. Det är liksom så väldigt mycket som vill sätta igång med ett nytt år.
Tar det lugnt, trevande och försöker hitta de nya fotstegen in i 2020. Smakar av, en sak i taget. Det känns viktigt att inte ha för bråttom.
Nu sätter jag, i alla fall äntligen händerna i vår lokala Ombergslera, det är kärlek! Tycker så mycket om den och känslan av att den verkligen är här i från.
Tycker mycket om att modellera och människokroppen är min favorit. Att leka med kroppens anatomi är härlig poesi för sinnet. Gör kvinnofigurer, kanske är det Omma, i olika skepnader men de går under namnet “Uturus Pose” , ett kärt återkommande bildtema hos mig. Denna gång växer det viss även ut vingar, känns skönt och bra, såhär när det är nytt decenium -Låt oss Flyga!!
De drar uppmärksamheten inåt, mot skapandecentrum (livmodern) och tankar in och fokuserar kraften -och viljan. Yeah! Den kvinnliga kraften må ha brända vingar, men nu är det dags att låta den flyga igen. Hela Moder Jord skriker av längtan efter av helhet, närande, inkluderande och många steg bort från utnyttjande och destruktivitet.
Nu står här tre Omma; de samlar sin förmåga att skapa och omskapa.
I denna stund tänker jag mig att göra många fler, så det blir antagligen så. Kände att det blev en mäktig känsla där de står bredvid varandra.
Skön power.
Uppföljning kommer
